Poesi

Hästen

 

Åskan brakar och bråkar sig fram över Hälsinglands skogar,
fäller en blixt än här, än där,
och dödar i förbifarten en apelkastad häst,
som ingen stalledräng längre rider på och ingen minns
och ingen sörjer – utom källan,
i vilken den doppade sin varma mule
och rörde om bland stjärnorna, som fastnat i evigheten
högt över Hälsinglands skogar.

 

(Werner Aspenström)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s