Okategoriserade

Jobbskatteavdraget förklarat så att alla förstår.

10 vänner går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kronor. Notan delas på samma sätt som skatter betalas:

  • De första fyra – de fattigaste – betalar ingenting;
  • den 5:e betalar 10 kr
  • den 6:e betalar 30 kr
  • den 7:e 70 kr
  • den 8:e 120 kr
  • den 9:e 180 kr
  • Den 10:e personen, den rikaste, betalar 590 kr.

De tio vännerna åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Ni är så bra kunder. Jag ger er 200 kr i rabatt på era middagar.” Middag för 10 personer kostar nu 800 kr.

Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas i Sverige. De första fyra personerna påverkades inte. De fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:

  • resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis
  • den 6:e fick betala 20 kr
  • den 7:e betalade 50 kr
  • den 8:e 90 kr
  • den 9:e 120 kr
  • den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla fick lägre pris än tidigare och nu kunde de fem första äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av rabatten!”, började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e personen, “…men han tjänade 70 kronor!!!” – “Precis, jag sparade också bara en tia”, sa den 5:e personen. “Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”

“Det är sant!”, skrek den 7:e personen. “Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!” – “Vänta ett tag”, skrek de fyra första, “Vi fick ingenting! Det här systemet utnyttjar oss fattiga!”

De nio personerna skällde på den 10:e och kallade honom för en kallhjärtad egoist, ett kapitalistsvin, en blodsugare som sparkar på de som ligger. Nästa kväll kom den 10:e personen inte till middagen. Så skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något. De kunde inte betala den. Det fattades 520 kronor…

(Sparat någon gång från okänd källa)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s